Systemutveckling vs Lean manufacturing

På senare tid har det höjts fler och fler röster (jag är ingen journalist, så jag slänger mig med en sån, istället för fakta) som förespråkar att man använder principer från Lean manufacturing i sin systemutvecklingsprocess. Det är en mycket god idé, men långt ifrån en fullständig lösning. Jag ska försöka underbygga varför det inte fullständigt här.

Lean Manufactoring har en lång historia bakom sig. Toyota production system skapades under 35 år av Taiichi Ohno genom hans erfarenhet från tygfabriker innan han stod på golvet i Toyota. Det är därför ganska naivt att tro att vi på några år ska kunna hitta en perfekt process för systemutveckling. Idag sitter många organisationer fast i en vattenfallsinspirerad organisation med olika avdelningar för utveckling, test och drift. I en sådan organisation kan en bok om Lean software development kännas som vägen till himmelriket. Dock finns det anledning att vara försiktig.

Det är viktigt att komma ihåg vad målsättningen är med Lean Manufactoring. Att skapa ett system som reglerar produktionstaken efter efterfrågan och ger så stor effektivitet som möjligt i produktionen. Kan man relatera det mot syftet för att bedriva systemutveckling? Att införa förändringar i system för att skapa tjänster och funktioner som ger värde åt företag. Inte riktigt. Det finns en viktig komponent i systemutveckling som inte alls ingår i Lean manufacturing. Det är ganska uppenbart om man tittar på det sista ordet “manufacturing” – tillverkning kontra utveckling i det andra fallet. I tillverkning är det underförstått att själva utvecklingen redan är gjord. En bil är ju redan designad och konstruerad innan tillverkningen ens har påbörjats. Vad betyder då det? Jo dels att varje iteration behöver innehålla en god del modellering, forskning och innovation och dels att det behövs utrymme för betydligt mer kreativ frihet än i en fabrik som producerar bilar. Detta ingår inte alls som en komponent i Lean manufacturing, det till och med motarbetas. Vad blir konsekvensen av det? Ja alla som har suttit i utvecklingsprojekt med otydligt arkitektur och som saknar tid för kreativ innovation vet var som händer med systemet som produceras på lång sikt. Det bildas ett vårtsvin – ett system som är lappat och trixat med för att införa funktioner under tidspress.

Vad är då lösningen? Den som kommer på det vinner en resa till Bahamas, som han/hon får betala själv. Men en viktig sak är att titta på helheten och inte fokusera på att optimera saker långt ner i kedjan som med stor sannolikhet är en suboptimering. Datamodellering, processkartläggning för verksamheten kan enkelt reducera hela it system som kanske kostar en förmögenhet att underhålla. Refaktorering av ett system med för många datalager kan skära bort 80-90% av fullständigt irrelevant konverteringskod.

Taiichi Ohno säger att den värsta formen av “waste” är “waste som döljer waste”. Framtagningen av ett onödigt delsystem kan skapa massvis med waste som går att reducera enligt konstens alla regler, men om man tar bort hela delsystemet är alla förbättringar förgäves, Lean eller inte.

Summering: Principer från Lean är mycket bra! Men det är långt ifrån hela sanningen. Vi får inte glömma helheten i systemutveckling. Ordning på modeller, ordning på systemarkitektur och utrymme för kreativ innovation som kontinuerligt förbättrar systemen. Eric Evans sa detta på senaste JFokus: “Every release is a preparation for the next one”.